Lazy och Tsarevna
Århundraden sedan, Förr regerade en tsar i ett visst land. En gång kallade han samman astrologer och vise män och ställde en fråga till dem:
– säga, på vem familjens framgång beror på – från en man eller en kvinna?
Ingen vågade svara, då beordrade tsaren:
– Försvinn ur min åsyn. Jag ger dig fyrtio dagar. Om du inte vet då, förvänta dig inget gott av mig.
I 39 dagar sökte astrologer efter ett svar på tsarens fråga, men till ingen nytta. Och den fyrtionde strövar de omkring i palatset och gråter, grymt bekymrad, de uppfann ingenting. De möttes av tsarens yngre dotter.
– Varför gråter och gnäller du så mycket?? – frågade hon de lärda.
De berättade för henne om sin fattigdom med stor sorg.
– Är det att gråta över sådan dumhet?? – Tsarevna blev förvånad. – Svaret är väldigt enkelt.
De vise männen jublade mycket, när de hörde dessa ord, och de slutade gråta.
Nästa dag kallade tsaren till dem, Tsarevna kom också.
– Så vad säger du till mig? – frågade tsaren.
Istället för de vise männen tog tsarevna till orda:
– Familjens välstånd och lycka beror på kvinnan.
– Och hur vet du det?? – ropade tsaren argt.
– jag vet! – dotter höjde stolt huvudet.
– Nej, Du vet ingenting. Jag ska bevisa det för dig! – och tsaren klappade händerna. Vakten kom springande. Tsar beordrade:
– Gå och hämta mig den lataste slackern i hela mitt rike.
Tjänare utspridda över hela imperiet för att leta efter en lat person. Och de stötte på en grus, där den lata lata bodde, att han inte ens ville vända sig från sida till sida. Folk har glömt, vad var hans namn, de kallade honom bara Leni.
Tsarens tjänare förde Lenio till palatset, och tsaren sade till sin dotter:
– Här är din man. Gå och bo med honom i hans hönshus. Idag, när ditt bröd tar slut och du kommer att svälta ihjäl, du kommer förstå, på vem familjens framgång beror på.
Dottern lydde och bodde i Lenias spillror. Det fick hon snart reda på, att maken var mer lat, än han fick veta. Men hon slösade inte bort tiden förgäves. Hon lade märke till, att Leo gillar äpplen mest. Hon lånade tio av sina grannar. Ett äpple satte hon för Lenias mun, den andra bredvid hans hand, resten ställde upp. Och hon gömde sig och började iaktta. Mycket tid har gått, och kanske inte mycket, när Lazy öppnade ena ögat lat. Han lade märke till ett äpple. Han åt dem. Han ser, och här är den andra, precis bredvid handen. Han tog det lat och åt det också. För det tredje fick han sträcka ut sig, och för det fjärde var det dags att krypa…
Nästa dag tiggde tsarevna igen tio äpplen från sina grannar och ordnade dem, dock öka avståndet mellan dem. Och den sista, tionde, höll hon i handen. Leo var tvungen att resa sig, att äta det äpplet. Den tredje dagen var densamma, men när Leń reste sig lat, att äta det tionde äpplet, Tsarevna började fly. Make, som smakade äpplen, han sprang efter henne. Och därmed lärde tsarevna sin man Lenia att krypa först, gå sedan, och äntligen göra något.
En gång kom en karavan till deras by. Hennes väg ledde genom en obebodd öken, där det bara fanns en brunn, men den här var förtrollad. Om vattenskinnet har sänkts – bara i snöret drogs, om en man har sänkts med ett vinskinn, flaskan var hel, men mannen höll på att dö.
Vandraren fick reda på Lenio och tänkte för sig själv:
"Om Leń dör, ingen kommer att ångra det". Han kom till honom och frågade:
– Du skulle inte anställa mig som kamelförare?
Carewna, som inte visste något om den förtrollade brunnen, bestämt för sin man:
– Han håller med.
Karavanen gav sig iväg och nådde den förtrollade brunnen.
– Vi sviker dig för vatten – sa vandraren till Lenio.
– om det krävs, släpp det, men på villkor, att du binder mig upp och ner. jag vill se, vad som väntar mig där.
Vandraren höll med. Lenio sänktes ner i brunnen, huvudet ner. Lazy tittar, och längst ner sitter Dagg. Han håller en groda på ett knä, och på andra – vacker peri* och ser på dem båda. Len hälsade artigt på Dewa, och han berättar för honom:
– Om du inte hade hälsat på mig, Jag skulle slita dig på mitten och äta upp dig. Men berätta nu, Vilket är bättre – peri eller groda?
– Mhm, vad är användningen av peri? – svarar Leń. – Groda bättre, är en användbar varelse, äter insekter.
Dev gillade det här svaret.
– Så ta vatten, hur mycket vill du ha.
Lazy började fylla vattenskinnarna och skicka dem en efter en. När folk drack, och djur, vandringsmännen drog upp Lenia ur brunnen, och Dew gav honom ytterligare två stora granater som ett farväl.
Vandrarna blev mycket förvånade, att Leń mirakulöst räddade sig själv. En annan husvagn körde upp till brunnen, vem var på väg hit, där tsarevna bodde. Människorna i denna karavan samlade tio guldmynt var och gav dem till Leni, att han också skulle hämta vatten åt dem. Han beviljade deras begäran. Dew gav honom två granater igen.
Han skickade tillbaka Leń guld och granater till sin fru, och han gick vidare.
Tsarevna var mycket nöjd med detta guld, och gästen bestämde sig för att smaka. Hon bröt granaten, och i den – värdefulla stenar. Alla granater var fyllda med gnistrande stenar. Hon sålde tsarevna dessa värdesaker, Hon köpte djur med pengarna hon tjänade, Jorden, pumpafrön, vattenmeloner, vete och korn. Hon sådde åkern. Hon hyrde shabans**. Hon tog också in byggare, som tog bort den gamla kojan och byggde ett stort hus i dess ställe.
Mycket tid har gått, och kanske inte, och karavanen kom tillbaka. Hon välkomnade tsarevna till sin Lenio, tog honom till sitt nya hem, hon badade, klädd i dyra och vackra plagg. Och så berättade hon för honom, vad hon hittade i granatäpplena och hur hon gjorde sig av med denna rikedom.
En dag klädde tsarevna ut sig, hon målade och bjöd in sin pappa på besök. Han kände inte igen sin dotter. Och full, som värd för honom, hon frågade:
– På vem beror familjens välbefinnande?
– Det är uppenbart, från en man – svarade tsaren, utan att tänka.
Då avslöjade dottern allt. påminde hon, hur hårt han straffade henne, gifter sig med Lenio, den störste i riket. Och så berättade hon om sina idéer, tålamod och nuvarande framgång.
* Peri – en älva varelse som skyddar människor från onda andar.
** Chaban – herde av får eller oxar.